DCA-avtalet, vad händer nu?
Picture: Military drill & Sara Awayez, VD WYZ Law Group AB
Den 15 augusti 2024 trädde det omtalade DCA-avtalet mellan Sverige och USA i kraft. Avtalet, som beskrivs som ett förstärkt försvarssamarbete mellan nationerna bilateralt men även inom NATO, har kritiserats. Så vad innebär DCA-avtalet och varför är det så kontroversiellt?
DCA-avtalet (Defense Cooperation Agreement) mellan Sverige och USA tituleras som ett försvarsavtal vilket syftar till att stärka det militära samarbetet staterna emellan. Avtalet uppdagades i samband med den förändrade säkerhetssituationen i Östersjöregionen och Sveriges strävan att gå med i NATO. Men ur ett kritiskt perspektiv kan avtalet ifrågasättas, särskilt när det gäller frågor som rör Sveriges suveränitet, rättssäkerhet och konstitutionella principer. Kritiken kretsar kring hur avtalet kan påverka Sveriges oberoende beslutsfattande, möjligheten till juridisk kontroll över den amerikanska militären på svenskt territorium samt hur svenska militärbaser är avsedda att användas.
Såsom DCA-avtalet är utformat har den amerikanska militären tillgång till 17 svenska försvarsanläggningar, övningsområden, flygplatser och hamnar runt om i landet, varav vissa är exklusivt avsedda för den amerikanska militären. Avtalet ger även den amerikanska militären rätt att förvara material och inventarier på svensk mark utan full insyn från svenska myndigheter. Positioneringen på svensk mark medför ett fördelaktigt geografiskt och strategiskt läge för USA, vilket rimligen ställer frågan om det potentiellt kan inblanda Sverige i konflikter där USA har en roll. Kritiken som har lyfts betonar att Sverige upplåter en del av sin suveränitet genom att ingå DCA-avtalet.
Trots de inskränkningar i den svenska suveräniteten som DCA-avtalet riskerar medföra har regeringen understrukit att samarbetet bygger på Sveriges samtycke och på full respekt för svensk suveränitet, svensk lagstiftning och internationella förpliktelser. Däremot kommer den amerikanska militären att lyda under amerikansk jurisdiktion och omfattas av amerikansk strafflagstiftning istället för den svenska. Detta skapar naturligtvis frågan om huruvida rättssäkerheten i Sverige är utmanad, mot bakgrund av att brottsliga handlingar som begås av den amerikanska militären (och dess anhöriga) inte kan prövas i svensk domstol med tillämpning av svenska rättsregler. Vidare måste det tas i beaktande att detta även ökar risken för att individer i Sverige riskerar att inte få sina rättigheter tillgodosedda av rättsväsendet i händelser av brottsliga handlingar mot svenska invånare. Framförallt gäller detta om handlingen är brottslig i Sverige men inte i USA.
Kanske det mest omtalade argumentet bland kritiker är att DCA-avtalet inte innehåller en klausul som förbjuder förvaring av kärnvapen på svensk mark i fredstid. Till skillnad från grannländerna Danmark och Norge har ett sådant förbud skrivits in i respektive lands militära samarbetsavtal med USA, och i Finland finns det en inhemsk reglering som förbjuder kärnvapen på finskt territorium. Att Sverige har valt att göra avsteg från grannländerna medför därför en obehövlig diskrepans i den nordiska regionen, sett till att det inte går att utesluta att kärnvapen placeras på svensk mark.
Det anmärkningsvärda med DCA-avtalet är inte bara dess innehåll, men även att förberedelserna inför implementeringen tycks ha ägt rum i frånvaro av en allmän debatt. Det svenska folket har inte beretts tillfälle att ta del av eller uttrycka sin åsikt om DCA-avtalet. Avsaknaden av en demokratisk process är särskilt uppseendeväckande i och med att det kan komma att placeras kärnvapen på svensk mark.
Trots denna utveckling har införlivandet av DCA-avtalet inte kommit som en blixt från en klarblå himmel. Redan 2016 ingick USA och Sverige en gemensam avsiktsförklaring om fördjupat bilateralt försvarssamarbete. Två år senare ingick även Finland i vad som blev en trilateral avsiktsförklaring. DCA-avtalet är därför inte en oväntad utveckling av Sveriges och USA:s avsikter och samarbetsvilja, men det finns fog för att kritisera svenska regeringens tillvägagångssätt inför implementeringen av DCA-avtalet.
Detta är del 1 i artikelserien med temat “DCA-avtalet”. Del 1 fokuserar på avtalets implementering och den bristande insynen i förberedelsestadiet som föranledde implementeringen av avtalet, och de inskränkningar i Sveriges suveränitet och jurisdiktion som DCA-avtalet kan komma att medföra framledes.